Den här veckan har det varit betydligt svalare än förra veckan. Dels därför att solen inte varit lika frikostig, dels därför att matte klippt av oss pälsen. Nu efter Lydias utställning så ansåg hon att det är dags för sommarfrisyr. Lydias päls blev lite väl kort, eftersom matte ville få bort alla tovor och filtningar som gömt sig under lockarna. Lite ojämnt blev det också, så nu går hon under namnet Kebaben. Ganska likt faktiskt, även i färgen.

Eftersom vi inte kunde bada förra veckan, när Lydia skulle vara snygg i håret, så ville matte vara snäll och tog med oss till sjön i måndags.

Varsågod och hoppa i, sa hon. Men eftersom det var kallare både i vattnet och luften så blev det bara ett snabbdopp.

Här ville vi bada, men matte tyckte vattnet såg så jolmigt ut, med en massa frömjöl. Om Lydia badat där kanske hon hade fått samma färg som jag.

Här i Gropen brukar vi få jaga pinnar och bollar, men inte i dag.

När matte såg hur papperskorgen såg ut så fick vi behålla kopplen på.

På 4H-gården har lammen vuxit till sig, men något vidare bordsskick har de inte. Trampa runt i maten på det där viset!

En annan söt liten nykomling hade dykt upp i kohagen.

I kväll var vi på träningstävling i Norsborg. Lydia skulle få träna på att komma in på planen, och göra några moment. Det började med platsliggning, och det gick hyfsat, för att vara första gången med okända hundar. Först satte hon sig upp när matte lämnade henne, men matte gick tillbaka och sa åt henne att ligga ner. Matte stannade visserligen bara tre meter ifrån, men hon var i alla fall glad över att Lydia låg kvar hela tiden trots att ett par hundar sprang till sina förare, bland annat en liten pumiflicka som låg till höger om Lydia.

Men när det var Lydias tur att gå in på planen så hade det börjat regna ordentligt. Om det var regnet eller den pratande tävlingsledaren som var orsaken är oklart, men nu hade Lydia plötsligt glömt allt hon kunnat några minuter tidigare. Hon lyssnade inte alls på matte utan hade fullt sjå att kolla in allting runtomkring. En lyckad linförighets-start och en inkallning fick de i alla fall till, men det var allt. När det var dags för tandvisning ville Lydia inte sitta ner, utan det fick bli på stående tass.

Om matte hade tränat lite oftare med henne så hade det nog gått bättre. Det har varit lite långt mellan gångerna, sedan tältträningen slutade i mitten på mars.