Det är höst och tryffelsäsongen är i full gång på Gotland. Vi tänkte att vi inte skulle vara sämre, utan vi ordnade vår egen tryffeljakt här hemma i dag.

  Lydia som inte letat tryffel tidigare, förutom en gång förra hösten när hon var väldigt ung, fick en kort introduktion hemma i vardagsrummet. Det gick alldeles utmärkt, hon letade tryffel med gott resultat. (Nu ska ni inte tro att vi har det så ostädat att det börjat växa svampar i parketten, utan det är tryfflar importerade från Gotland.)

Därför for vi ner till Sätraängarna med tryffelburk, snitslar, spade och fika i ryggsäcken.

  Och vilka träffade vi där! Ressu och Rolle som vi inte träffat på evigheter!

 Ja, ni ser rätt. Jag har blivit en nakenhund. I går rakade matte bort all pälsen. Tur att det var varmt och skönt i dag.

   Det värsta med tryffelsök på fastlandet är att man får sitta och vänta medan tryfflarna kommer i jorden. Och sen får man vänta medan tanterna fikar. Tråååkigt!

  Så var det då äntligen dags för att leta rätt på godsakerna. Jag for iväg och hittade i rask takt tre stycken.

  Jag blev så uppjagad så att öronen ställde sig rakt upp.

  Här har jag hittat en tryffel. Den ser kanske lite konstig ut men det beror på att matte slagit in den i lite kaffefilter. Det är för att det ska bli lättare att se den i den mörka jorden. Men det gör inget, de går att äta ändå, med filter och allt. Jag har provat.

  Sen var det Lydias tur. Och visst sökte hon. Oj, vad hon sökte, runt runt i stora varv. Fast jag tror inte hon vet vad hon letade efter. Jo, Rolle förstås, två gånger sprang hon fram och försökte locka med honom på tafatt trots att han stod bunden. Till slut hittade hon ett par tryfflar, när matte pekat ut var hon skulle leta, och hjälpt henne att gräva fram dem.

Jag tyckte det var så skämmigt att jag kände mig tvungen att ila till hjälp. Tänk att ens lillasyster ska göra ett så taffligt intryck. Men matte blev inte alls glad över att jag försökte hjälpa till att hitta de sista tryfflarna. Hon blev arg.

  Hon sa nånting om att jag måste sluta bita av koppel.

Sen var det ialla fall Ressus tur.   Han visade hur en slipsten ska dras. Lätt som en plätt hittade han sina tryfflar. Här överlämnar han en.

  Sen var det Rolles tur. Han jobbade också på metodiskt, om än inte med samma rutin. Och hittade alla sina tryfflar gjorde han och belönades ur mattes gottepåse.

  Klart bättre talang än sin syster. Men så har han ju varit på Gotland och praktiserat också.

  Efter tryffeljakten behövde vi svalka av oss lite.

  Det börjar komma lite gula löv på marken.

  Och i vattnet.

  Matte hade tagit med min dummy. Alltid lika kul att simma ut och hämta den.

  Fast den fick man ju inte behålla så länge.

  Ungdomarna tyckte att dummyn passade bäst på torra land.

            De turades om att jaga varandra tills det var dags att åka hem. Det är kanske det som själva tryffeljakten?