Nu är ni väl nyfikna på att höra hur det gick för Lydia på utställningen i Eskilstuna i söndags. Ja, det blev inga rosetter, inget Excellent, inte ens Very good, utan bara Good, ungefär en trea på en femgradig betygsskala.

Och matte som hade kämpat i flera dagar med att fixa till frisyren. Förra gången, för en månad sedan, lämnade hon klippningen till ett proffs, Karin, och Lydia blev jättesnygg. Men den här gången tänkte matte att hon bara behövde putsa pälsen lite. Linjerna fanns ju där redan. Men det var svårare än hon trott. Inte nog med att Lydias päls hade vuxit enormt mycket på fyra veckor, den hade vuxit olika mycket på olika ställen också. Och den hade filtat sig. Och tovat sig. Men skam den som ger sig. Efter första försöket såg Lydia ut så här:

 Inte så tokigt, men det fanns fortfarande en del att ta bort.

Det putsades lite till.

 Och lite till och till slut hade matte tagit bort för mycket på benen, tyckte hon.

 Huvudet fick duga, även om det inte kändes riktigt rätt.

Men inte var hon lika snygg som efter proffsklippningen.

Nåväl, de åkte till Eskilstuna i alla fall. Efter en dags regn var det utlovat sol, så matte tog gympaskor. men stövlar hade varit lämpligare. Gräsplanerna var så vattensjuka att skorna blev dyngsura på nolltid. Det bästa med det var att alla lagottoben blev så blöta att det var svårt att se om de var bra eller dåligt klippta.

Efter en lååång väntan var de Lydias tur bland åtta andra juniortikar. Hon skötte sig hyfsat, bättre än förra gången. Inte lika många hopp och skutt. Och domaren fick gärna klämma och känna. Men vad hjälpte det. Så här löd kritiken:

"Rar tik som ger ett ännu valpigt intryck. Kunde vara mer kvadratisk. Bra huvud, öron och ögon. Typisk front. Lovande kropp. Ännu ganska lös i rörelse. Önskar bättre vinkling i överarmarna. Lovande päls."

Ja, sen var det bara att packa ihop och åka hem. Dagen efter snaggades Lydia, för nu ville matte få bort all päls som filtat sig så att nya fina lockar kan växa ut. Tyvärr visade det sig att klippmaskinen inte ville tränga igenom Lydias päls, så det fick bli tidsödande nerklippning med sax.

För att inte Lydia skulle behöva stå för länge på klippbordet gjordes arbetet i etapper. Först bara kroppen. Hon såg lite knasig ut med tanig kropp och stort, lurvigt huvud.

Jag lekte lite med henne för att trösta henne.

 Visst är jag snäll och uppoffrande.

På eftermiddagen blev även huvudet friserat. Nu återstår bara finputs. Undrar om kurskompisarna känner igen Lydia när hon kommer på sina kurser onsdag och torsdag kväll?

På onsdag är det grunder för tävlingshunden med Emma Willblad i Tyresö. Och på torsdag är det nybörjarkurs i agility. Lydia skötte sig tydligen strålande när kurserna startade förra veckan. Inga problem att springa i tunnlar eller hoppa över hinder, och hon tränade snällt med matte på lydnadskursen och försökte inte rymma till de andra hundarna. 

Ja, som ni hör hade lillsyrran fullt upp förra veckan. Vad gjorde då jag? Jo jag övervakade allting, såklart. Och så fick jag ju sköta sökträningen i lördags, för då var det nystart efter sommaren. Och det var så KUL. Det gjorde inget att det regnade, och jag var hur duktig som helst. Hittade mina fem figgar och skällde ut de efter noter. Ser redan fram mot nästa gång. Fast då är det väl risk att det är Lydias tur. Nu har hon ju ingen frisyr att vara rädd om.