I dag reste moster G hem. Det känns lite tomt och trist. Ingen som delar med sig av frukostmackan längre...

När vi skjutsat henne till flyget passade vi på att ta en tur till Drottningholm och hundöarna.

Är det månntro kungens får som går och betar? Nä, bara två förnäma lagotto som letar harpluttar.

Där är härliga ytor att springa på, gott om svängrum.

En lämplig miljö för en liten prinsessa

Vi träffade en liten trevlig jack russel-tjej som heter Ebba.

Och apropå jack russel så lovade jag ju er några bilder på Lydia och hennes lekkompisar från i måndags.

Lydia lekte med Robo, en münsterländer som bara är ett par månader äldre.

 De hade hur kul som helst.

Det var ett härjande utan like, tyvärr mest i motljus.

Det är nyttigt att leka med jämnåriga

 Just som de lekte som bäst kom en gammal bekant - Rufus.

  Då gaddade sig Lydia och rufus samma mot Robo

 Ett tag lekte de alla tre.

Sen gick Robo. Han skyllde på att hans husse ville gå hem, men jag tror att det var Lydias huggtänder som avskräckte honom. 

  Stackars Rufus fick ensam kämpa mot vilddjuret. Jag nöjde mig med att stå och titta på.

  Det blev en lustiger dans   

 Puss och kram

  Lydia hon vet allt hur man ska få grabbarna på fall!

I dag fyller hon förresten 8 månader. Börjar bli stora damen. Men bus har hon inte slutat med. Det senaste är att hon börjar gräva upp gräsmattan. När matte grälade på henne tog hon rabatten i stället. Det visar i alla fall att tjälen gått ur marken.

Ja, det var allt för i dag. En solig men kylig dag har det varit, men nu faller lappvantarna utanför. Dags att dra ner rullgardinen.  

Äntligen. Nu har jag försökt blogga i flera dagar, men har inte kommit in på sidan. I dag lyckades det till slut. Fast nu har jagglömt bort vad det var jag skulle skriva...

Jag skulle nog berätta att i måndags, 28 mars, så snöade det.

Videkissarna fick snö på sig. Men under dagen sken solen så intensivt så all den nya snön smälte bort.

 Isen har gått upp på Mälaren. Nu blir det inga ispromenader längre.

 Lydia är väldigt nyfiken på det där med öppet vatten. Hon var ju liten när hon såg det senast, så hon har ju glömt bort att det finns.

På promenaden i måndags träffade vi några lekkamrater till Lydia.

 Det var Robo, en münsterländer, och vår gamla kompis Rufus, jack russel. Matte tog en massa busbilder, men har inte haft tid att titta närmare på dem, så dem får ni se en annan gång.

I går regnade det, och då passade matte och moster G på att gå på spa. Men jag vet inte vad det var för spa de var på, för de behövde inte duscha när de kom hem. Det brukar alltid jag behöva göra när jag hittat spagropar.

I dag skiner solen igen, och vår första krokus håller på att slå ut i rabatten. Matte och moster G satt ute i solen och fikade. Det kanske blir vår snart i alla fall...   

I dag är det vårdagjämning. Det märktes verkligen att det var vår i dag. Slaskigt och lerigt, så man måste duscha efter varje promenad.  Men skönt i alla fall.

Efter fredagens snöfall så har det varit en härligt varm och solig helg med låånga promenader. Och vilken vårvecka som väntar. På fredag är det tranedagen och våffeldagen, och på söndag går vi över till sommartid.

Jag fick ju på mig vårkostymen för två veckor sedan, och i dag var det Lydias tur att ta en dust på klippbordet med sax och klippmaskin.

  Så här såg hon ut i torsdags.

  En ganska lurvig lagottotjej på drygt sju månader.

Och så här ser hon ut nuförtiden. Slank som en vinthund.

  Så nu är vi redo för värmen.

  Inte har hon blivit något lugnare av snaggningen, snarare tvärtom.

  Lika full av bus och kamplust som vanligt.

  Om man inte passar sig åker man på en rak vänster

Hon verkar alltid vilja bråka

   Och   Och hon tröttnar aldrig

I morgon är det tältträning igen. Det ser vi båda fram emot!

Ännu en dag närmare sommaren. Och ikväll hörde vi koltrasten spela när vi gick kvällspromenaden. Det finns hopp, även om prognosen för morgondagen lovar snö.

I dag har matte klippt luggen på Lydia, så nu ser hon ut igen. Och vi ser hennes okynniga ögon. Hon är ett riktigt busfrö, min lillasyster och nu verkar det som om hon har kommit i trotsåldern. I går, när matte tränade inkallning, så ville hon hellre nosa på planen än att rusa till matte. Förut har hon ju älskat att springa till matte och få godis eller kamplek. I dag var vi lösa en stund, och då smet Lydia i väg på egen hand. Annars brukar hon ju alltid hålla sig till mig eller matte. I dag tänkte matte lära henne en läxa, så vi gick och gömde oss bakom ett stort träd. Och plötsligt kom Lydia farande och sprang fram och tillbaka och letade. Fast hon såg inte särskilt rädd ut. När hon inte hittade oss (vilken usel sökhund hon kommer att bli) så satte hon fart mot hemmet, men då tjoade matte och så klev vi fram. Lydia tvärvände och blev nog ganska glad ändå. Vi får se om hon drar lärdom av detta. Men det funkade aldrig på mig, så det lär väl inte bita på Lydia heller.

I går var vi på släktträff igen. Vi träffade Ressu, Rolle och deras matte på Haningeklubben. Vi började med en promenad. (Matte var så lat så hon orkade inte ta så många bilder, så alla vi lagt in i dag, utom de sista, har vi lånat av Rolles och Ressus matte.)

Syskonen rasade runt som vanligt.

Jag visade de små hur man kan tjäna en frolic genom att hoppa genom mattes armar.

Fram och tillbaka, lätt som en plätt.

Fast det är lättare på sommaren när inte matte har å bylsig jacka.

Efter promenaden var det fika i solen. Och nu var utbrytardrottningen inlåst bakom galler. Hon lyckades i alla fall krångla sig över i baksätet och tillbaka. Men lite mer mat så är nog det problemet löst.

Efter fikat var det dags för arbete. Lydia tänar på att sitta kvar. Inte lätt för en så yster fröken.

Hon väntar på frisignalen medan matte halar fram leksaken.

Lite busbelöning

Träning på att sitta still vid sidan.

Rolle fick också jobba. Han har redan börjat att gå fot och har hajat att han ska sätta sig när hans matte stannar. En smart kille!

Ja, Ressu och jag fick jobba lite också, men ingen gitte ta några bilder på oss...Fast å andra sidan är vi ju förevigade så många gånger tidigare, så det räcker och blir över.

Nu är nu våren här på riktigt. I dag på lunchpromenaden räknade jag in flera vårblommor:

Snödroppar

Krokus

Åsså de här små gulingarna. Är det vintergäck månntro?        

Fast lite vinter är det kvar:

Snöhögarna lär väl ligga ett tag till

Liksom isen. De här grabbarna får nog gå ett tag till innan det blir dags att paddla.

En skön dag var det i alla fall. Och i kväll har lillmatte kommit hem från Bordeaux. Hon hade hela resväskan full med godsaker som hon fått i present. Och så ett vin som hette Bernadotte! Måtte vara en tjusig sort. Jag smakar gärna. Ja, inte vinet, men det andra.

Här fick vi göra en paus för att hämta in Lydia som stormskällde ute på tomten. Det stod två rådjur på granntomten, och inte brydde de sig om att hon skällde. De är som katter, har full koll på om man är i koppel eller bakom galler. Fräcka typer. Härom kvällen stod en och nallade äpplen under Ruffens träd. Det är ju MINA äpplen som jag brukar nalla när jag går förbi.

Nä, nu är det godnattdags!      

Snöblandat regn ute. Som tur är så är det än så länge ett par plusgrader så snön lägger sig inte. För nu är till och med jag trött på vintern.

Ett vårtecken kan jag dock rapportera. I måndags klippte matte av mig vinterpälsen, och det förebådar varmare väder.

Så nu är jag en riktig snaggis. Och skulle det komma en köldknäpp till så får jag väl ta på ett vårtäcke.

Lydia ser plötsligt väldigt stor ut, nu när jag blev ett par storlekar mindre. Men matte har hotat att ta itu med hennes päls i nästa vecka.

Som vanligt så jagar hon mig för jämnan 

Och jag har inte samma skyddande ragg mot hennes attacker.

Jag hittar en pinne i snön

Lydia letar för att se om det fanns en åt henne också, men jag tog den sista pinnstumpen.

Naturligtvis försöker hon smyga sig på mig för att sno den.

Bäst att tugga fort innan hon lägger beslag på den.

Tji fick du, lilla loppa, nu har jag svalt pinnen.

I tisdags var vi på tältträning igen. Lydia gör faktiskt framsteg, om än små. Hon börjar lära sig att sitta kvar om matte tar några steg bort.

Och ännu ett tecken på att hon växer och mognar. Härom dagen föll den sista vassa valpgadden.

Länge har hon förpestat tillvaron för oss med dubbla huggtänder.  

Men att hon fortfarande kan tugga i sig ett och annat visade hon igår, när hon bet sönder husses nya skinnhandskar.  

Att han fått dem av matte som ersättning för ett par som jag råkade bita sönder förra vintern är ju en annan historia. Det var ju en ren olyckshändelse. Jag brukar nämligen få hedersuppdraget att bära in husses handskar när han kommer från jobbet, men en gång glömde jag mig och smakade på dem i stället. Men husse är inte långsint. Jag har fått förnyat förtroende. Och numera slipper jag dela hedersuppdraget med Lydia.

Vad värre är, kom ni ihåg min lilla gris?   

Jag fick den i födelsedagspresent för två år sedan och har varit så rädd om den.  Den var nästan i skick som ny tills Lydia fick fatt i den:

Bilden får tala för sig själv.                   

Ännu en härlig vårvinterdag till ända. Solen flödade och himlen var blå som svenska flaggan, fåglarna kvittrade och ekorrarna lekte tafatt. En perfekt dag för en utflykt med slanka släkten:

Rolle och Ressu!

Vi hade stämt träff på deras hemmaklubb. Vi började med promenad i skogen.

Jag och Lydia.

Matte och alla fyra fyrbeningarna. Fast Lydia ser man bara svansen på. 

Därför får hon en egen bild.

Därefter tog vi en svängom på isen. Jo, det är en sjö jag springer på, även om det mest ser ut som en snöig åker.

De små brottades och härjade. Ganska skönt att de biter i varandra och inte i mig och Ressu.

Jag mätte snödjupet med nosen. Det var mer än en noslängd djupt.

Full rulle - köttbulle. Om ni kollar i Ressus dagbok så har han kommit på ett nytt rasnamn.

Efter promenaden gick vi tillbaka till klubben. Eftersom det var så skönt väder hade matte tänkt att vi skulle sitta vid utebordet och fika.

Men då hade de tvingats skotta först.

Så det blev fika på den plogade parkeringen i stället. Där satt de i godan ro och smaskade medan vi snällt låg i bilarna och suktade. 

Ja, snällt och snällt. Om ni kikar noga där pilen pekar så upptäcker ni det som inte matte såg när hon tog bilden. 

Lydia lyckades bryta sig ut ur canvasburen som matte trodde var rymningssäker. Hon pressade helt enkelt upp sömmen som dragkedjan var fastsydd i.

Ja, den lagottotösen tar man inte där man sätter henne.

Efter fikat blev det i alla fall lydnadsträning på planen för alla fyra hundarna. Kul! De hade till och med skottat upp en lååång gång där man kunde träna inkallning och budföring.

Matte blev mäkta imponerad av Rolles framsteg. Han kunde både sitta kvar och vänta när hans matte gick iväg, och göra en riktigt hyfsad inkallning med ställande! Lydia och matte har lite att göra för att komma ikapp där.

Härlig eftermiddag, och så lugnt och skönt vi har haft det resten av dagen och kvällen, nu när Lydia fått rasa av sig ordentligt.

Vårvinter. Eller vintervår. Det är det just nu. Kallt på morgonen,då är det vinter. Men mitt på dagen, då är det vår. Det droppar och plaskar, och på gatorna håller snövallarna på att smälta ner till insjöar. Ganska angenämt. I dag behövde matte inte ens ha vantar på sig på lunchpromenaden, så det blev lite bilder tagna. Håll till godo:

Lydia ska då alltid sno mina pinnar.

Vad står det? undrar Lydia. Jag vill inte skrämma henne med ett så elakt påbud, så jag säger att det står att man ska mata alla djur man ser.

Här var det en tjej som hade läst skylten. Men de där änderna var väldigt påflugna. I dubbel bemärkelse. Och inte delade de med sig heller, snåljåparna.

Så många de är, sade Lydia. Undrar om de vill leka?

Em storskrakehona seglade fram bland alla änderna.

Sen tog vi en tur ut på isen.

Det gäller att passa på, för om solen ska skina så här mycket, så smälter snart isen.

Någon hade tappat en pinne på isen. Jag hittade den först.

Hon försökte ta den förstås, så det blev lite gruff.

Sen försökte hon dra mig i svansen när jag ville släcka törsten med lite snö.

Ja, med andra ord var det en ganska härlig promenad. Och i morgon hoppas vi på en ny vacker vårvinterdag.