I dag har jag varit på långpromenad med husse, matte och Tore i Tyresta nationalpark. Men det orkar jag inte berätta om i dag, det skulle ta alldeles för lång tid.

I stället kan jag berätta att när vi kom hem hängde det en påse på trappräcket med några tuggben och en boll i.

Ingen lapp fanns med och något av tuggbenen var bättre begagnat. Undrar just vem som varit här och överraskat? Kanske var det jultomten som tog fel på datum?

Sen kom min gamla barndomskompis Hjördis förbi och först blev jag jätteglad, vi hälsade och svansarna piskade. Sedan gick hon ett varv och kissade på mina rosor och tog min bästa pinne och började tugga på. Då kom jag ihåg vilken dominant dam hon är. Jag höll en låg profil och längtade efter att hon skulle gå sin väg. När hon väl gått tog jag och gnagde lite på min pinne, bara för att kolla att den var okej.  Hjördis är en softie, men alls ingen mjukis, tvärtom. Någon bild på henne blev det dock inte, det glömde matte.

För er som undrade kan jag i alla fall berätta att jag fick glass igår. Lite rättvisa finns det i världen i alla fall.

Mums, slafs

Slicka bunken är gott

Nu är den den ren och fin. Och tom. Alldeles för tom. Men någon påfyllning är väl inte att tänka på?