I kväll har jag varit på andra gången av min agilitykurs. I dag delades vi in i två grupper, där ena gruppen körde en hoppbana medan den andra hade individuell träning av slalom och agilityhinder. Jag fick i dag tillhöra medium-gruppen, för att det skulle bli ungefär lika många i varje. Annars är det bara två medium och resten large på kursen.  Det var ganska bra, för i mediumgruppen var hindren inte så höga så jag behövde inte anstränga mig lika mycket.

Hoppbanan gick som smort, ja med undantag för slalomet förstås. Jag har inte blivit riktigt fena på det än. Men det kommer. Kursledaren Elisabeth tipsade matte om att träna med bara fyra pinnar och att kasta godis eller boll framför mig när jag kommer ut ur slalomet, för att jag ska lära mig att titta framåt på pinnarna i stället för att titta upp på matte. Men det är inte så lätt att lära om när man börjar bli till åren. Inte lätt att lära gamla hundar sitta, säger de ju. Men sitta kan jag redan.

Det hände en nästan-olycka när jag tränade på gungan. Matte ställde upp mig framför gungbrädan för att vi skulle träna kontaktfält. Gungan har ju alltid varit mitt favorithinder, men i dag blev det lite felkoppling. Jag rusade upp med så hög fart att jag inte hann stanna utan fortsatte ända fram till andra änden. Just den gungbrädan är lite tyngre än vanligt, och lite svårare att väga över. När den började vippa ner så kastade jag mig rätt ut, flaxande med benen. Jag landade lite illa och linkade till lite. Matte blev jätteorolig att jag skadat mig och promenerade fram och tillbaka en lång stund för att kolla om jag haltade. Men det gick snabbt över. Matte tror att jag fick för mig att jag skulle upp på balansbommen i stället. De är ju rätt lika. Och kanske var det så. Vi körde gungbrädan några gånger till innan vi åkte hem, och då tog jag det lite lugnare.

Vi tränade lite kontaktfält på balansbommen också, och efter några gångar fattade jag att jag skulle stanna upp innan jag rusade vidare. Jag som trodde att agility handlade om att springa så fort som möjligt.

 

Torsten

11 september 2009 07:08

Ja, agility verkar roligt...fick ju prova på häromdagen! Men matte säger att det är långt dit för man ska ju klara av att vara lös och att inte störa sej på alla andra....och DÄR måste jag visst bli lite bättre...Jag fattar inte varför man inte får leka med dom andra??!!
Trevlig helg!

http://prinstorsten.blogg.se

 

Cissi

11 september 2009 07:38

OJ det hade kunnat gått illa det där..... tur det gick bra :)

Klart vitsen är att det ska gå fort, din matte måste ha missuppfattat något *fniss*

http://www.tripora.se

 

Ressu

11 september 2009 07:46

Aj-aj-aj Totti - det kunde gått illa, som sagt var.
Fort, men fel - skulle man också kunna säga.
Huvudsaken är i alla fall att du inte stötte dig värre än att du vågade dig på den igen och att du kanske - jag säger kanske - lärt dig hur man ska bete sig på just det hindret.
Ha det gott - och Trevlig helg till hela flocken.

http://www.ressu.se

 

Yvonne och Galotterna

11 september 2009 10:14

Gungan kan vara lite så där.... Den uppför sig inte alltid likadant och ibland är den för kort....eller är det hundarna som springer för fort.....Hur som helst, då blir det flygande hundar. Som tur är går det oftast väldigt bra, men det kan vara skrämmande också, så det är bäst att låta bli att göra så där... ;-)

http://www.tottigalotti.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Risungs Lydia Sobria 31/7 2010 - 13/10 2022                                             ...

   God Jul önskar Lydia med flock    

I dag hittade vi de första blåsipporna i "vår" blåsippsbacke, Dessutom såg vi tussilago och ett antal citronfjärilar. + 14 grader och sol. Nu är våren verkligen på G.   Men blåsipporna är mer än en månad senare än förra året. Då var de rekordtid...

Jag vet...det är alldeles för länge sedan jag skrev något här. Inspirationen har inte infunnit sig. Men nu vill jag meddela att det är bara bra med oss. I dag har jag och matte tagit en härlig promenad på sjön Öran med bror Rolle och hans matte. Vi...

Hej igen! Jag kan glädja er med att min brutna klo läker bra, även om jag måste ha sko på mig när jag går ut.  Vi träffar inte så många andra hundar som jag skulle vilja just nu. Jag misstänker att det beror på den där coronakarantänen det talas ...