I dag har jag varit ute på sjön med bästa släkten, Rolle och Ressu.

Vi har inte åkt båt, utan promenerat på en liten insjö.

Bästa gänget, med vind i mustascherna!

Brorsan Rolle, alltid pigg på att rejsa runt.

Så vi tog ett litet nappatag.

Jag går till attack.

Gör ett elegant språng och attackerar från andra hållet.

Sedan ville Ressu också brottas lite.

Hoppsan, platt fall.

Upp igen och puss på kinden, bara.

Efter det så jagade vi boll. Passar bra att göra det på isen.

Alla hade varsin boll, så ingen behövde låna av nån annan.

Och vi var noga med att inte ta fel.

Superkul!

Man blir ganska varm och törstig av att springa på isen.

Det bästa är att då är det bara att lägga sig ner och äta lite snö.

Ja, så har dagen varit i dag. Nu får vi se hur länge snön och isen stannar kvar. Jag har hört ett rykte och regn till helgen...

Men, kanske någon undrar, det är ju Lydias boll, men Lydia är sig inte riktigt lik?

En berättigad fråga. Men på den här bilden är ordningen återställd. Jag har bollen, och att jag är mig alldeles lik.

Jag tänkte att jag skulle presentera några av mina kompisar för er. Annars har ni mest sett bilder av Rolle och Ressu eller mina sökkompisar. Men jag har också goda vänner i trakten där jag bor.

På morgnarna har jag ofta sällskap med Mitzi, det är hon som hade snott min boll. Och med Viktor, på bilden ovan.

Viktor har flyttat in i Angelas familj. Ni som följt bloggen länge minns kanske afghanen Angela, som var lika gammal som Totti. Nu finns inte Angela mer, men i stället har Viktor fått överta hennes familj.

I morse gick vi till hundrasthagen. Viktor sprang...

...och sprang fort. Det går undan när han sätter fart.  

Men bollar, det har han ingen känsla för. 

Men Mitzi gillar bollar.

Hon gillar bollar så mycket så att det är svårt att få henne att släppa. Så nästa gång vi går till rasthagen ska matte ta med flera bollar. Så att vi kan få varsin.

Ja, ja jag vet att du vill leka, Viktor, men i rasthagen där leker man inte. där jagar man boll, och det är allvarliga saker, må du tro.

Jag har flera vänner i mitt område: Nisse, Emil, Bosse, Luna, Flisan, Foppa, Buster...och så Nimbus som jag är kär i. Hoppas matte kommer åt att ta en bild på honom nån gång, så ni får se en stilig kille. 

Har ni sett sånt fint tak husse har gjort till talgbollarna på fågelrestaurangen?

Nu kan blåmesen sitta och äta skyddad från snö och regn. Fast det var kanske inte det starkaste skälet till att taket kom dit.

Vi har snyltgäster i trädgården. Matte lyckades fånga en på bild när han hade klättrat upp i trädet och kalasade på talgbollarna. Nu blir det svårt till och med för en råtta att komma åt godsakerna.

Apropå godsaker så var jag på sökträning i lördags. Matte passade på att ta några bilder. I alla fall tre av deltagarna fastnade på bild:

Kasper.

Viktor

Och Rocky, som är nykomling.

Rocky tränar på att bli rulle-hund. Det äre kul med variation. Alla vi andra i sökgänget är ju skall-hundar.

Nästa gång ska matte försöka få till en bild på mig också, säger hon.

Oj, nu är jag trött. Har varit i skogen på sökträning i dag. Det är arbetsamt må ni tro. Åtta figuranter letade jag upp och två tomslag därtill. Och så en liten extra skogstur som avslutning. Så nu ska jag sova gott.

Måste bara berätta lite om gårdagens utflykt först. Då tog jag med husse och matte för ett besök hos Rolle och Ressu och deras husfolk.

Vi tog en tur i deras hemmaskog. De varnade för älgar, men som tur är såg vi inga.

Det var bra väder, sol och ändå lite fruset. Vi kollade av den här spa-gropen. Håller isen?

Jo minsann, för tre lagotto höll den alldeles utmärkt.

Jag och kullbroder Rolle busade lite. 

Han är snabb och smidig, min brorsa.

Lite bus blir man aldrig för gammal för.

Syskonkärlek!

Syskon på spaning.

Ja, en riktigt härlig promenad blev det, med godissök och balansövningar. Och sedan blev det fikastund i Ressus och Rolles kök. Bättre kan det inte bli!

I dag har jag intagit eftermiddagste i ståndsmässig miljö.

På Svartsjö slott. Fint ska det va!

Små snittar och kakor och praliner. Vid ett annat bord fanns scones, sylt av olika slag, clotted cream coh lemon curd. 

Det luktade väldigt gott. Tyvärr hade de ingen hundmeny, men jag blev serverad dryck i egen skål på golvet av personalen. Och så fick jag tigga mig till smakbitar från husse och matte.

Jag var väldigt tyst och snäll. Man har väl varit ute och druckit afternoon tea tidigare. Det fanns två andra sällskap i samma salong och efteråt kom en herre fram till oss och berättade att när de hade bokat hade de förvarnats om att det skulle komma en hund. Så han hade spanat, men inte upptäckt mig förrän det var dags att gå. De hade nästan tänkt reklamera, på grund av utebliven hund, skojade han. Ja, så är det att vara populär.

Nästan slut på faten, och de är inne på andra omgången tekannor. Otroligt vad tvåbeningar kan glufsa i sig.

Ja, så är det att dricka te i slottsmiljö. Fin park var det också, med hasselsnår, men det luktade inte tryffel där.

Matte tittar på bilderna och konstaterar att det är dags för lite frisering, så jag får lite bättre utsikt. Men som tur är hinner hon inte än på några dagar. För i morgon ska matte börja jobba dag, efter mer än 30 år på natten. Vi får se hur det ska gå. Tur att husse är hemma och tar hand om mig.

Glömde förresten att berätta att i går var jag på sök, första sökträningen för i år. Det gick alldeles utmärkt. Matte var lite orolig att min skendräktighet skulle spela oss spratt, men tji fick hon. Så sedan sov jag gott på eftermiddagen när matte och husse var på opera med med våra helggäster T och K. Det tar på krafterna att springa i skogen.

Nu är det grönt ute på gräsmattan igen. All snön är borta och det är plusgrader. Ganska tråkigt, tycker jag. Det betyder tass-tvätt när man varit ute och inte kan man kissa var som helst längre, utan måste leta upp något mjukt underlag.

Jag kan gå på vattnet!

Nä, jag bara skojar. Det är vatten ovanpå isen.

Men ska det här varma vädret fortsätta så är nog snart all isen borta.

Undrar om det ska bli vår nu? Eller om det kommer en ny köldknäpp?

Här inspekterar jag lite nytt bävergnag. Det fanns inte här i höstas. Men nu ligger nog bävrarna i säkert förvar under isen.

Härom dagen var matte i Solna och fotograferade lite nya fåglar:

En gråhäger
 

En rörhöna

Och en vattenrall

Många underliga fåglar finns det i vår natur. 

I dag vill jag bara berätta att det blev tredje gången gillt för matte när det gällde jakten på den lilla kungsfiskaren. Första gången var husse och jag med, då visade den sig inte alls. Andra gången åkte matte ensam. då såg hon den, men den höll sig så långt bort att det inte blev några bra bilder. Men i går försökte hon på nytt, och då var fågeln mer samarbetsvillig.

Flera hyfsade bilder blev det, och framför allt fick matte se den dyka och fånga fisk. 

Annars har det inte hänt så mycket. Det har blivit nya promenader, med och utan boll.

Det här var en bild från i lördags.

Då var det fortfarande kallt och skönt med täcke. Men nu har temperaturerna stigit till mer behagliga 5 minusgrader, så nu har jag sluppit kläder. 

Matte och husse är väldigt glada åt att det fortfarande är fruset ute. Jag håller mig ren och snygg och promenaderna blir så mycker roligare. Nu kan det hålla sig så här ett tag till, med mycket sol tycker vi.

Nu är det strålande solsken ute, men inte blir man sugen på att ligga ute i trädgården. Det har varit kalla dagar, med Stockholmsmått mätt. Minus 15 i dag på morgonen.

Då är det faktiskt skönt att ha en tröja på promenaderna. Och de (promenaderna) blir inte så långa, för då fryser jag om tassarna. Korta och intensiva, med lek och bus, det är det bästa.

Här är några bilder från i går.

Allra bästa bollen fick följa med ut. Den matchar mitt täcke så bra.

Matte kastar och jag hämtar, så håller vi oss båda hyfsat varma.

Snötäcket är än så länge bara någon decimeter, och där snön är lite tilltrampad kan inte bollen försvinna. Det är annars risken med bolljakt på vintern. Och jag är ju rädd om den röda bollen. De är ju äldre än jag och jag har fått ärva den av Totti.

Annars har vardagen återvänt och julen är bortstädad. Matte har ibland farit i väg på egen hand, för att jaga färgglada fåglar.

Den här kungsfiskaren jagade hon i torsdags, men den höll sig hela tiden på behörigt avstånd, så någon riktigt bra bild blev det inte.

Mandarinanden i Stockholms ström var mer samarbetsvillig.

Ja, annars händer det inte så mycket. Blir mest soffhäng nu när det är så kallt, och det är ju inte så dumt det hellt. Vi hörs!